onsdag 9 mars 2011

2006 Barolo Luigi Pira

Det var ju många som trodde att planekonomins kösamhälle var ett minne blott när Sovjetimperiet imploderade 1989. Så är nu icke fallet. Som konsument förväntas jag rätta in mig i ledet och köa för de flaskor som vår svenska motsvarighet till Gosplan (Sovjetunionens centrala ekonomiska planorgan) anser räcker för att möta vinintresset i vårt avlånga land. Föga förvånande uppstår hamstring, som i alla planekonomier, när människor passar på så länge varan finns i butik. Med andra ord, helgens tänkta provning av Jadots högst rimligt prissatta Bourgogne från 1999 fick utgå till förmån för en Barolo från Luigi Pira.

I förstone är doften rejält knuten och det står stängt på skylten. Efter ett tag börjar jag dock skönja körsbär, farinsocker, viol, söta körsbär i likör, jordgubbar marinerade i balsamicovinäger, läder och torkad frukt. Särskilt noterar jag allt mer framträdande rosor och tjära. Överlag känns intrycken åt det mörka hållet och med en del fat.

Smakintrycket är lovande och hyggligt fylligt med en inte fullt så påtaglig syrlighet och en finmaskigt sandig tanninstruktur. Frukten är inte uppenbar och känns något återhållen. Där finns körsbär, röd citrus, torkad frukt och tydlig kryddighet som innefattas av påtagliga men väl hanterade fat. Måhända kan faten också ligga bakom en förnimmelse av choklad. Det vore väl heller inte Barolo utan lite tjära, lakrits, rosor och knallpulver.

Visst är det gott, men de reservationslösa hyllningarna uteblir. Å andra sidan finns där något som lockar på min uppmärksamhet.
Jag har startat något som kanske skulle kunna kallas för Projekt Barolo med några flaskor från olika producenter och år. Skall jag rannsaka mig själv har svårt att komma på en riktigt bra förklaring till varför det blivit så. För om sanningen skall fram måste jag säga att det är få unga Baroloviner som jag uppskattat i samma utsträckning som viner från andra regioner.

Ändå är det något lockande med att försöka ta reda på vad som döljer sig bakom kärvheten och de emellanåt outtalade löftena om att en mer lättillgänglig personlighet kommer träda fram om jag bara ger det tid.

Pira Luigis Barolo hör till denna kategori och ett par flaskor åkte in i garderoben. Det finns lovande kvaliteter och några år i ryggläge kan förhoppningsvis leda till en spännande förvandling. För omedelbar behovstillfredsställelse bör dock blickarna riktas åt annat håll.

Varunummer: 95324
Pris: 299 SEK

3 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Jag provade Piras 06:a blint i lördags. Jag blev smått chockad när jag fick reda på vad jag hade i glaset. Att det var en barolo var inte så svårt att lista ut. Min gissning föll på en riktigt trött 03:a. Visst fanns där ett uns jordgubbe och vissa andra nebbiolomarkörer men vinet saknade helt liv och vitalitet. Dessutom en märklig svamp/buljongton.

Mr J sa...

Svamp och buljong är väl gott. I såsen. Inte så kul kanske att hitta i ett vin.

Mitt intryck var väl mer att det kändes som om byggklossarna inte riktigt passade ihop och att vinet är lite oförlöst.

Jag läste någonstans att 2006 skall vara en knepig årgång med rätt så bångstyriga viner, och att de inte lär vara särskilt njutbara som unga.

En Barolo som jag gillade och som jag gjorde ett inlägg om är Paolo Manzone. Prova den och se vad du tycker.

castor fiber sa...

trevlig läsning! har själv provat den och håller med om det mesta i din/er utsago.