torsdag 30 december 2010

Herrmiddagsviner

En vacker sommardag samlades tre herrar för att dricka vin, grilla och umgås.

Som apéritif hällde vi i oss en 2002 Pierre Peters Blanc de Blancs L'Esprit Grand Cru. Tät och mycket bra doft med citrus, nötighet, brödighet och kanske lite kola. Det goda intrycket höll i sig med en kruttorr friskhet och en smak av äppelkart, brödighet och nötter. Denna Champagne återfinns i beställningssortimentet för 399 kronor och är värd att prova.

Därefter blev det en italiensk batalj mellan tre kontrahenter.

På tredje och sista plats placerade vi 2006 Sorì Paitin Barbaresco. Doften innehöll Ekströms nyponpulversoppa, tjära, stendamm och viss rökighet medan påtagliga fat dolde frukten.

Smaken innehöll, även den, nypon innan något som en av de deltagande beskrev som en ”dubbelattack” av syror och tanniner satte in. Medelfyllig och med lång eftersmak hade detta vin nog stått sig bättre i konkurrensen om det inte hade varit för den överdrivna fathanteringen som skymde den eteriska Nebbiolofruktigheten.

Inte någon av oss var särskilt imponerad och i stället utvecklades det till en toskansk batalj med piemontesaren uträknad.

Det blev aldrig riktigt klarlagt vem som vann, men jag tolkade intrycken som att 2004 Castello di Brolio kom på andra plats. En mycket god och tät doft av söta körsbär och plommon, som sekonderades av kaffe, choklad och tjära, stod som en kvast upp ur glaset.

Det helgjutna intrycket bestod i munnen med surkörsbär och kaffe som dominerande intryck. Annat jag noterade var plommon, charkuterier och blodapelsin innan jag lade till ”ståpäls” för att mer träffande beskriva intrycken. En tung spelare som det skall bli en fröjd att följa under kommande år. Vinet återfinns i beställningssortimentet och jag utfärdar en mycket stark köprekommendation.

På första plats kom, som jag tolkade det, 2006 Vignamaggio IGT Toscana Cabernet Franc. Sedan 1990 görs ett vin på Cabernet Franc från 40 år gamla stockar, eftersom det egendomligt nog finns sådana rankor bland all Sangiovese.

En påtagligt söt doft är det första jag noterar. Tät, generös, dov och mörkfruktig doft av solmogna svartvinbär, björnbär och limstift med en rejäl dos fat. Doften är fantastisk.

Smaken är inte att leka med. Mörk och dov med svartvinbär och rejält med fatrondör. Skall man vara något kritisk så är det kanske väl mycket fat, men på något sätt förtar det inte helhetsintrycket av att detta är ett enastående gott vin. Att det är Cabernet Franc som står för druvmaterialet märks på den tydliga gräsigheten och lite gröna toner som inte stör, utan tillför karaktär. Balansen är makalös med avrundade tanniner och perfekt syrlighet.

Utom tävlan dyker sedan en 2007 Montirius le Clos Vacqueyras upp senare på kvällen. Vinet får kanske inte den uppmärksamhet det förtjänar, men jag noterar likväl en tät och mycket ren bärig doft med röda bär, slånbär och viol. Smaken består av kristallklar, nästan trögflytande, röd frukt. Kanske inte riktigt min stil, men opartiskt är det ett fantastiskt vin för den som gillar stilen med fruktstinna grenachepaket från 2007 med södra Rhône som hemvist. I skrivande stund finns möjlighet att köpa en sexpack i beställningssortimentet, och något annat än en klockren köprekommendation går väl inte att utfärda.

Inga kommentarer: