torsdag 30 december 2010

5 x Grauer burgunder

Sedan sju år tillbaka har jag haft förmånen att få vara med och prova vin i ett sällskap som tyvärr verkar ha somnat in. Får se om denna trevliga institution förmår återuppstå kommande år. I våras avhölls den senaste (sista?) provningen och eftersom jag sparat anteckningarna lägger jag upp dem. Med återfunnen lust att blogga om vin tänkte jag försöka hinna med att bokföra så mycket som möjligt inför nästa år. Om inte annat som stöd för mitt eget minne.

Det stod fem vita viner på bordet. För att uttrycka sig rakt på sak så såg det ut som en provning av urinprov stundade.
Sedan var det dags att gissa. Jämte Riesling och Chardonnay från skilda delar av världen haglade förslag på allt möjligt som Sauvignon blanc från Loire, Alsace, Gewürstraminer, Viognier från Rhône, Sydafrika eller Australien eftersom konsensus rådde om att det absolut inte kunde vara fråga om tyska viner.

Jodå, det var tysk Grauer burgunder från Baden som vi hade i glasen. Det är tyska för Pinot Gris, eller Pinot Grigio om man så vill. Vinerna hade köpts in av provningsledaren på plats i Baden och fraktats hem. Att prova blint är roligt och lärorikt, om än inte direkt välgörande för självförtroendet alla gånger. Vinerna presenteras i rangordning.

2004 Burkheimer Feuerberg Grauer Burgunder "GROSSES GEWÄCHS" VDP - Baden -Barrique- Bercher

På femte och sista plats kom detta barriquelagrade vin som jag uppfattade som smått oxiderad och med lite söt tuttifrutti med krusbär, ananas, knäck och ganska tydliga fat i doften. Ananas, päron och fat återfanns i smaken som trots låg syrlighet uppfattades som frisk. ”God” noterade jag i protokollet och detta vin kostar på plats i Tyskland cirka 200 kronor.

2007 Burkheimer Feuerberg Grauer Burgunder Spätlese trocken Bercher

På fjärde plats och mycket god kom denna ljusa skapelse med smått oljig doft av söt frukt, ananas och krusbär. Smaken innehåller även den ananas i sockerlag med grape, viss spritsighet och känns frisk trots ganska låg syrlighet. Kostar på plats cirka 125 kronor.

2006 Burkheimer Schlossgarten Grauer Burgunder Spätlese trocken Bercher

Utseendet hörde till de bättre med ljus och vacker färg. Doften är friskt med fläder, ananas och viss mineralitet. Smak av ananas i sockerlag och viss jordighet med låg syrlighet. Kostar på plats 175 kronor.

2005 Burkheimer Schlossgarten Grauer Burgunder Kabinett trocken Bercher

Vinet är något mörkare och grumligare, vilket leder tankarna till urinprov med måhända en gnutta för mycket äggvita, enligt diagnosen. Doften är frisk med gummi, jäst, ostronskal, smörighet, söt frukt och ananas. ”God” noterade jag efter att ha smakat ananas, söta päron och med låg syrlighet. Kostar 175 kronor på plats.

2003 Grauer Burgunder Müllheimer Sonnhalde Spätlese Trocken Dörflinger

Vinnaren är hedonistisk och kraftfull, hårt ekfatslagrad och  vinner måhända inte poäng på elegans. Utseendet är rent och färgen är vacker och tät med drag åt det rosa och lätt mahognyfärgade hållet. Doften är mättad med smörkola, godissötma och ananas. Smaken domineras av fat, smörkola, ananas och tuttifrutti som klingar av i en lång eftersmak. Syrligheten är mycket låg och gränsar nästan till att ge vinet ett lite platt intryck. Men ack vad gott det är! Priset är helt sensationella 120 kronor på plats.

Ett par generella reflektioner. En distinkt doft och smak av ananas med låg syrlighet var ett återkommande tema. Trots viss restsötma kunde noteras över hela linjen kändes vinerna friska och torra. En generell åsikt var också att i beaktande av priserna så var det fantastiska viner som ger mycket god utdelning för pengarna. Baden verkar vara väl värt en omväg för den som tar bilen till sydligare breddgrader på semestern.

Herrmiddagsviner

En vacker sommardag samlades tre herrar för att dricka vin, grilla och umgås.

Som apéritif hällde vi i oss en 2002 Pierre Peters Blanc de Blancs L'Esprit Grand Cru. Tät och mycket bra doft med citrus, nötighet, brödighet och kanske lite kola. Det goda intrycket höll i sig med en kruttorr friskhet och en smak av äppelkart, brödighet och nötter. Denna Champagne återfinns i beställningssortimentet för 399 kronor och är värd att prova.

Därefter blev det en italiensk batalj mellan tre kontrahenter.

På tredje och sista plats placerade vi 2006 Sorì Paitin Barbaresco. Doften innehöll Ekströms nyponpulversoppa, tjära, stendamm och viss rökighet medan påtagliga fat dolde frukten.

Smaken innehöll, även den, nypon innan något som en av de deltagande beskrev som en ”dubbelattack” av syror och tanniner satte in. Medelfyllig och med lång eftersmak hade detta vin nog stått sig bättre i konkurrensen om det inte hade varit för den överdrivna fathanteringen som skymde den eteriska Nebbiolofruktigheten.

Inte någon av oss var särskilt imponerad och i stället utvecklades det till en toskansk batalj med piemontesaren uträknad.

Det blev aldrig riktigt klarlagt vem som vann, men jag tolkade intrycken som att 2004 Castello di Brolio kom på andra plats. En mycket god och tät doft av söta körsbär och plommon, som sekonderades av kaffe, choklad och tjära, stod som en kvast upp ur glaset.

Det helgjutna intrycket bestod i munnen med surkörsbär och kaffe som dominerande intryck. Annat jag noterade var plommon, charkuterier och blodapelsin innan jag lade till ”ståpäls” för att mer träffande beskriva intrycken. En tung spelare som det skall bli en fröjd att följa under kommande år. Vinet återfinns i beställningssortimentet och jag utfärdar en mycket stark köprekommendation.

På första plats kom, som jag tolkade det, 2006 Vignamaggio IGT Toscana Cabernet Franc. Sedan 1990 görs ett vin på Cabernet Franc från 40 år gamla stockar, eftersom det egendomligt nog finns sådana rankor bland all Sangiovese.

En påtagligt söt doft är det första jag noterar. Tät, generös, dov och mörkfruktig doft av solmogna svartvinbär, björnbär och limstift med en rejäl dos fat. Doften är fantastisk.

Smaken är inte att leka med. Mörk och dov med svartvinbär och rejält med fatrondör. Skall man vara något kritisk så är det kanske väl mycket fat, men på något sätt förtar det inte helhetsintrycket av att detta är ett enastående gott vin. Att det är Cabernet Franc som står för druvmaterialet märks på den tydliga gräsigheten och lite gröna toner som inte stör, utan tillför karaktär. Balansen är makalös med avrundade tanniner och perfekt syrlighet.

Utom tävlan dyker sedan en 2007 Montirius le Clos Vacqueyras upp senare på kvällen. Vinet får kanske inte den uppmärksamhet det förtjänar, men jag noterar likväl en tät och mycket ren bärig doft med röda bär, slånbär och viol. Smaken består av kristallklar, nästan trögflytande, röd frukt. Kanske inte riktigt min stil, men opartiskt är det ett fantastiskt vin för den som gillar stilen med fruktstinna grenachepaket från 2007 med södra Rhône som hemvist. I skrivande stund finns möjlighet att köpa en sexpack i beställningssortimentet, och något annat än en klockren köprekommendation går väl inte att utfärda.

onsdag 29 december 2010

2008 Musella Valpolicella Superiore

Vi anordnar i all hast en middag för goda vänner bestående av Tagliatelle con polpette al pomodoro. Eller om man så vill, hederliga köttbullar får koka en stund med passerade tomater. Enkelt och barnsligt gott. Till det krävs ett fruktigt vin utan påtaglig syrlighet eller kärvhet och därför vandrar tankarna åt nordöstra Italien till, och då närmare bestämt Valpolicella. En flaska Musella Valpolicella Superiore får följa med hem från bolaget sålunda.

I minnet har jag för mig att vinerna från Valpolicella består av Corvina, Rondinella och Molinara. Det visar sig vid en titt på konsortiets hemsida att utöver dessa druvor kan även Rossignola, Negrara, Barbera och Sangiovese användas upp till 15 procent. Därtill får maximalt fem procent av röda druvor utan arom få användas om de är tillåtna och rekommenderade av provinsen Verona. Vad denna sistnämnda bestämmelse fyller för funktion vet jag icke.

I detta vin har Corvina och Corvinone använts till 70 procent tillsammans med 20 procent Rondinella och tio procent Barbera. Här blir jag lite konfunderad, för enligt reglerna för Valpolicella måste även Molinara ingå med mellan fem och 25 procent. Italiensk vinlagstiftning verkar inte vara så entydigt enkel alla gånger.

Härligt söta körsbär med tydliga fat präglar doften. Björnbär, russin, torkad frukt, läder och viss örtighet finns bidrar till att ge ett gott och tämligen rättframt intryck.

Smaken är också den ganska så okomplicerat rak på sak med patenterade italienska körsbär och rutinerad fathantering i en tämligen fyllig kropp. Torkad frukt, russin, läder och kryddighet noterar jag också.

Ett gott och pålitligt vardagsvin som är perfekt till tomatbaserade rätter är mitt omdöme.

Varunummer: 2393 
Pris: 99 SEK

2005 Chateau le Doyenné

När jag så här inför det nya året försöker gå igenom provade viner under året hittade jag några borttappade noteringar från i våras, däribland Chateau le Doyenné.

Idén bakom lanseringen av detta vin har jag inte några problem att sympatisera med. För att sätta fingret på Systembolagets urusla sortiment av hyggliga bruksviner från Bordeaux inbjöds några vinbloggare att prova viner, och vinnaren fanns sedan att beställa. Till vinnare korades Chateau le Doyenné från det redan legendariska året 2005. Förfarandet var väl inte helt okontroversiellt av kommentartrådar att döma, då integritet och vandel hos bloggare och leverantör ifrågasattes. Nyfiken blev jag hur som helst och några flaskor införskaffades. Blandningen är 70 procent Merlot och 15 procent vardera av Cabernet Sauvignon och  Cabernet Franc.

Doften är mörk och dov med söta plommon, körsbär och svarta vinbär med tydliga fattoner såsom kaffe och lite vanilj. Viss rökighet och charkuterier noterar jag också.

I munnen är vinet tätt och fylligt med rik frukt av plommon, korinter och toskanska körsbär. Visst finns där också en viss gräsighet, och tydlig fatighet som kompletterar frukten väl. Tanninerna är åt det sandiga hållet och syrligheten ungdomligt pigg. Eftersmaken skulle jag karaktärisera som hyggligt lång.

Mitt intryck är att detta är ett lyckat exempel på modern Merlotdominerad Bordeaux som övergett den slanka och eleganta stilen för mer tryck och fruktighet. Bra gott är det, och i detta fall är jag glad över att jag fick en bra konsumentupplysning av bloggare och leverantör i samverkan.

Priset var, såvitt jag kan erinra mig, 150 kronor per flaska. Det var verkligen bra utdelning och visar med all önskvärd tydlighet att det går att hitta prisvärda viner från Bordeaux för den som vill och kan. Skall någon känga utdelas så är det väl till Systembolaget. Hur svårt kan det vara?

tisdag 28 december 2010

2009 Terredora Fiano di Avellino

Innan året är till ända hinner jag med att prova ännu en druva. Denna gång är det Fiano med hemvist i södra Italien, och då särskilt i trakterna av Avellino. Fiano lär ha mycket gamla anor och namnet skall kunna tydas som att druvan är mycket omtyckt av bin på grund av sin sötma. Lokalt används därför druvan för att göra söta och mousserande viner. Internationellt är det dock de torra vinerna som vunnit publikens gunst.

Fiano di Avellino är en DOCG och enligt reglerna måste minst 85 procent av vinet bestå av Fiano. Det är tillåtet använda Greco, Coda di Volpe och Trebbiano upp till 15 procent. Terredora har valt använda sig av enbart Fiano i sitt vin.

Doften är generös och innehåller söta päron à la Piggelin, Basset´s vingummin, grapefrukt, fläder, citrus och ett uns kryddighet.

Smaken innehåller en hel del solmogen frukt. Honung har fått ringla över tropisk frukt, äpple och Piggelinpinnen. En uppfriskande mineralitet och citrusskvätt ser till att det inte blir för mycket av det goda, utan helhetsupplevelsen är frisk. Kroppen är åt det lättare hållet och detta måste vara det perfekta bersåvinet till en eventuellt kommande sommar.

Ett riktigt gott vin som bara måste provas. Hade detta varit en kvällstidning skulle jag naturligtvis utropat Terredoras Fiano di Avellino som ett fynd.

Varunummer: 2128 
Pris: 99 SEK

måndag 27 december 2010

2008 Chassagne-Montrachet Les Champgains Premier Cru

Jag måste erkänna att jag hör till dem som ganska snabbt tröttnar på det traditionella svenska julbordet. Så kommer det sig att vi på juldagen skippar julskinkan och alla andra rester för att i stället kasta oss över ett par humrar. Till det dricker vi vit Bourgogne.

Producenten är Fernand & Laurent Pillot och vingårdsläget ligger ganska så mitt i appellationen Chassagne-Montrachet. Rankorna planterades 2002 efter det att marken fått ligga i träda i fem år för att bli av med gödningsmedel i jorden. Avsikten är att rankorna skall må bättre och ge mer mogna druvor. Vinet har fått jäsa, och därefter mogna, på fat till nästkommande sommar.

Doften är kanske inte direkt publikfriande generös, utan det mullrar snarare lite dovt. Här är det fatinslagen som främst gör sig påminda. Kola, petroleum, möbelpolish, sherry och tuttifrutti är godsaker som jag noterar medan jag febrilt försöker finna någon slags frukt. Det skulle i sådana fall vara päron eller äpple som simmar under ytan. Doften är diskret, lätt parfymerad, elegant och god.

Smaken är i dagsläget häftigare. Sval frukt med päron, grapebeska, en antydan till tropisk frukt åt tuttifruttihållet hittar jag i fruktskålen. En lätt oxidation, möbelpolish och något slags fläskfetma bidrar till komplexiteten. Syrlighet och mineral skapar ett vin med fantastiskt bra balans. Rondören är ganska väl tilltagen och eftersmaken är lång.

Oj, så gott det är! Behöver jag tillägga att vinet samspelar väldigt väl med humrarna. Köprekommendation utfärdas härmed.

Varunummer: 94442 
Pris: 339 SEK

2005 Domaine de Courteillac

rekommendation provar jag denna Bordeaux som snickrats ihop av 70 procent Merlot, 20 procent Cabernet Sauvignon och tio procent Cabernet Franc.

Doften är inte överdrivet generös med tydlig gräsighet, söta plommon och körsbär, tobak. Det går att ana en dyig sjöbotten också, vilket bidrar till att skänka en härlig och rustik känsla.

Smaken är något bättre än doften med gräsighet och varm frukt som består av plommon och svartvinbär. Kroppen är drygt medelfyllig och jag hade även lagt till bra balans om det inte vore för att alkoholen tyvärr slår igenom med viss eldighet och en bränd ton.

Personligen hade jag gärna sett lite mer elegans och definitivt ett par snäpp lägre alkoholhalt. Detta sagt fann det å andra sidan flera vänner under julhelgen. Den som är på jakt efter ett gott vin från en av världens mest välrenommerade regioner och ett mycket bra år för en rimlig peng behöver inte leta mer. Det vill säga om denne inte råkar vara en terroirayatollah. För så värst mycket Bordeauxvibbar vet jag inte om jag fick.

Varunummer: 80030 
Pris: 179 SEK

lördag 25 december 2010

Gåsamiddag


I år fick högtidlighållandet av sankt Martin av Tours inhiberas på grund av sjuka barn. En dryg månad senare gjordes ett nytt försök. Dock med gåsen utbytt mot sin släkting ankan.

Helgonkulten kring Sankt Martin och Mårten gås torde väl ha rötterna i vårt katolska förflutna. Tack vare att denna papistiska sedvänja levt kvar i Skåne så gives en utmärkt anledning att dricka bourgogne. Med tanke på vinets betydelse vid Mårten gås är det intressant att notera att Sankt Martin är alkoholisters skyddshelgon.

De Venoge Blanc de Noirs är först ut denna afton och blandningen består av 80 procent Pinot Noir och 20 procent Petit Meunier. Etikettens utformning kanske inte klarar högt ställda estetiska krav, men å andra sidan är det väl innehållet som främst spelar roll.

Färgen är vacker, ganska mörk och med en rosa anstrykning.

Doften innehåller ett huvudelement av äppelmust. Mognad, nötter och viss brödighet noteras också. Smaken är tämligen fyllig med äppeljuice, smöriga briocher, nötter och en aning oxiderad ton. Syrligheten är läskande och en stram mineralitet som påminner om att få krita på tungspetsen gör att denna champagne tigger om att få bli serverad med något till. Klockren köprekommendation utfärdas inför det stundande nyårsfirandet.

Därnäst var det dags för två viner från Bourgogne. Närmare bestämt byn Vosne, som till bynamnet även lagt namnet på sin mest kända vingård Romanée. Som av en händelse visar det sig att de båda vingårdslägena ligger precis bredvid varandra.

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits från Jean-Claude Boisset klev in i den vänstra ringhörnan. Doften ledde tankarna i förstone till norra Rhône med hallon, röda bär, pepprighet, viol, tjära, och viss rökighet. Smaken var kryddig och bärig med jordgubbar.

I den högra ringhörnan kom 2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes från Domaine Mongeard-Mugneret. Här leddes tankarna åt Rioja till med tydlig mjuk fatkaraktär i doft och smak. Mer bärig och med rustik jordighet i doften som sekunderade jordgubbarna..

Båda var åt det knappt medelfylliga hållet med bra rymd i smaken. Eleganta, silkiga och med fantastisk bärighet av jordgubbar och härlig kryddighet. Det är i sådana här lägen som jag överväldigas av en lust att enbart köpa bourgogne. Om plånboken så bara tillät… Någon vinnare blev inte korad så matchen slutade oavgjort.

Därefter var det dags för 2001 Castello di Brolio från Barone Ricasoli. Scenen kan väl närmast liknas vid en fight mellan två viftande flugviktare som abrupt blir nedslagna av en inhoppande tungviktsmästare med hästskor i handskarna. Doften är väldigt generös och murrig med kaffe, julmust, dyig sjöbotten, sur brasved, körsbär samt röd citrus. Smaken fortsätter på samma tema med Coca Cola, plommon, kaffe, körsbär och choklad. Gott, javisst, men det går inte komma från att smaklökarna blir närmast chockade av kraften och den totala bristen på finess efter två subtila Bourgogner. Trots i det närmaste tio års ålder känns Brolion fortfarande vital och utan någon nämnvärd mognad. Hur länge kommer den att fortsätta i samma stil? Vinet återfinns i beställningssortimentet och bör inte missas!

Sammantaget en lyckad kväll med goda viner.

De Venoge Brut Blanc de Noirs, 319 SEK varunummer 7872

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits, Jean-Claude Boisset 379 SEK

2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes, Domaine Mongeard-Mugneret 348 SEK

2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli, 349 SEK varunummer 81523

måndag 20 december 2010

2006 Barolo Cascina Cucco Cerrati

En möjlighet att köpa bra och billig Barolo från Danmark utlöste en feeding frenzy bland svenska vinbloggare. Klart jag måste kolla vad allt väsen handlar om. Ett par veckor senare dyker grannen upp med en låda som DHL lämnat hos dem. Som tur var kollade grannen inte upp vad lådan innehöll.

Om uppdelningen av producenter i Barolo mellan modernister och traditionalister fortfarande är aktuell så framstår Cascina Cuccos Barolo från vingårdsläget Cerrati som förhållandevis modernt framställd med urlakning i tre dygn, jäsning vid dryga 30 grader och små franska fat för lagring.

Doften är ljuvlig. Ursprunget är tämligen lätt att gissa sig till med klassiska kännetäcken såsom rosor, tjära, stendamm och nagellack som ackompanjerar körsbären och någon slags rökig och träig ton som jag vill ha till eneträ.

Stramt och elegant fortsätter smaken i samma stil med körsbär, röda bär, lakrits, marsipan och stendamm med lagom framträdande fattoner.

Sammantaget är det med glädje som jag konstaterar att förväntningarna infriades. Ett mycket gott vin som det skall bli en fröjd att följa under åren som kommer.

Pris: 211 SEK inkl. transport

lördag 18 december 2010

2007 Fèlsina Berardenga Chianti Classico

Ofta beskrivs vin i numeriska värden, och för att göra denna bedömning mer eller mindre vederhäftig görs ett försök till en opartisk beskrivning av vinets doft och smakegenskaper. Inte något fel i det. För att kunna beskriva en personlig upplevelse för andra krävs att vi använder oss av referensramar som andra känner igen sig i.

Om jag säger att ett vin är gott så är det en personlig upplevelse som kräver att den som tar del av mitt omdöme känner till mina referensramar. Men om jag säger att vinet får 88 poäng kommer sannolikt fler känna igen sig eftersom siffran 88 indikerar att jag inte utgår från mina egna smakpreferenser, utan försöker förhålla mig till en allmänt vedertagen måttstock.

En personlig beskrivning av en vinupplevelse skulle kunna utgå från följande scenario. En novembereftermiddag kommer en långväga god vän med sin son förbi. Barnen finner varandra snart över Legolådan och jag och min gode vän går ut och tänder Webern i vetskap om att det sannolikt är en av de sista gångerna den här säsongen innan snön kommer i vägen.

På grillen lägger vi en fläskkotlettrad med svålen intakt som späckats med rosmarin, salvia och vitlök. Till det klyftar vi potatis som kokas innan den rostas i ugnen i lite drygt en timme under det att den kontinuerligt vänds runt varje kvart. Såsen består av egenhändigt tillverkad kalvfond som med charlottenlök, lite vitvin och en rejäl skvätt grädde reduceras till sublim behaglighet.

Till middagen serveras Fèlsinas baschianti. Den tar inte överhanden eftersom kroppen inte är alltför fyllig. Den pigga syrligheten, som noteras runt bordet på förhand, är som bortblåst när den får möta den gräddstinna såsen. Även de sandiga tanninerna rundas av med det grillade köttet. Ett mycket väl balanserat matvin som står för en av årets vinupplevelser för mig.

Det här är en omständlig beskrivning av en personlig upplevelse som fungerar dåligt som konsumentvägledning för någon som inte var med under denna kväll.

Mitt försök till att opartiskt försöka beskriva vinet blir som följer:

Doften består av söta körsbär och röda bär med rökighet, en aning tjära samt kaffe. Smaken är åt det slankare hållet med körsbär, röda bär och en aning röd citrus med kaffe från rostade fat. Balansen är bra med pigg syrlighet och sandiga tanniner. Sammantaget ett gott vin.

När jag väger samman min personliga upplevelse med ett försök till opartisk poängsättning så får det bli: köp en flaska 2007 Fèlsina Berardenga Chianti Classico, hugg tag i en mycket kär vän, grilla ett stycke gris, ät och drick under trevlig samvaro och detta vin levererar en upplevelse som är värd 95 Parkerpoäng. Om du inte behöver dras med treårstrots vid matbordet kan du möjligtvis lägga till en poäng. Kanske att en Chateau Mouton Rothchild från fredsåret 1945 hade gjort jobbet bättre. Men det vete fan.

Varunummer: 90046 
Pris: 149 SEK

fredag 17 december 2010

2008 Clos la Coutale

Det är lätt att tro att Bordeaux alltid varit hemvist för några av de mest eftertraktade vinerna i världen. Så är inte fallet. Det tog faktiskt producenterna i Bordeaux rätt lång tid att få konsumenterna att uppskatta vinerna därifrån. Mer uppskattade viner producerades längre upp för floderna, bland annat i Cahors som var eftertraktat redan på medeltiden.

Allteftersom handelsmännen i Bordeaux lärde sig att tjäna än mer pengar på vin genom att framställa dem på egen hand ville de eliminera konkurrensen från vinregionerna uppströms genom in- och utförselregler. Först när segelfartygen från Norra Europa inte kunde gå ut på grund av isen i hamnarna fick övriga sydvästra Frankrike tillträde till exporthamnen i Bordeaux. Ett system som levde kvar till franska revolutionens dagar. Men i Bordeaux lät man inte tillfället gå förbi, utan när de kraftfulla och uppskattade vinerna från Cahors hade svårt att hitta köpare användes vinerna för att staga upp de egna förhållandevis lätta vinerna för att på så sätt öka tyngden och attraktionskraften hos dem.

Som inte detta räckte så drabbades Cahors, i likhet med många andra vinregioner i Frankrike och annorstädes, hårt under senare delen av 1800-talet av vinlusens framfart.

Ytterligare en knäck för vinnäringen i Cahors kom med frosten 1956, som i ett slag raderade ut rankorna i vingårdarna. Vid återplanteringen favoriserades Malbec (även känd under artistnamnen Côt, Côt Noir och Auxerrois) och i dag måste vinerna innehålla minst 70 procent av denna druva. Upp till 30 procent kan utgöras av Merlot och Tannat.

Clos La Coutale från producenten Bernede (föga informativ hemsida) använder 80 procent Malbec och 20 procent Merlot.

Doften är filmjölkig, nästan Cabernet Franc-aktig, med svartvinbär, plommon, korinter, tobak, läder och med viss gräsighet.

Smaken är ganska fyllig med varm och avrundad frukt som består av svartvinbär, björnbär och plommon. Även i smaken noteras viss gräsighet. Sötlakrits och tobaksflagor anar jag också. Jag skulle gissa att viss tid har tillbringats på fat eftersom det finns ganska tydliga fatvaniljtoner.

I dagsläget är inte smakintrycken riktigt lika framträdande som doften och det skulle väl kunna vara en indikation på att vinet kan vinna på lagring. I mitt tycke är det ett riktigt bra matvin som väl förtjänar en köprekommendation. I skrivande stund finns några få flaskor spridda runt riket enligt Systembolagets lagersaldo.

Varunummer: 94478
Pris: 119 SEK

2008 Assyrtiko Domaine Sigalas

Det andra vinet från Santorini inmundigades för ett tag sedan. När man läser om grekiska viner framhålls ofta Domaine Sigalas som en välrenommerad egendom värd att hålla utkik efter.

Egendomen ligger på den norra delen av Santorini och vinstockarna lär vara över 50 år gamla. Jormånen består till stor del av lava och vulkanaska, vilket innebär att de stackars vinstockarna inte har särskilt mycket organiskt material att hämta näring ur. Avkastningen är inte mer än 18-30 hektoliter per hektar.

Doften är tydligt fatad även om jag är högst osäker på om vinet fått någon fatlagring. Men oxiderade sherrytoner anar jag likväl, jämte gula äpplen, stendamm och en tydlig citruston.

Smaken känns även den fatad med sherrytoner och tuttifrutti. Det tropiska anslaget fortsätter med en korg av tropisk frukt där jag särskilt skiljer ut mango. Tydlig citrus och en läskande mineralitet fullbordar skapelsen. 

Det är inte något stort vin, men riktigt gott är det och den nyfikne kan prova årgång 2009 i beställningssortimentet för 189 kronor.

torsdag 16 december 2010

2009 Santorini Assyrtiko Santo Wines

Jag kan på rak arm inte erinra mig om att någon gång ha druckit ett grekiskt vin innan jag köpte ett par flaskor i höstas. Då kom det ett par grekiska vita viner från Santorini på bolaget som väckte min nyfikenhet.

Druvan som främst odlas på Santorini är Assyrtiko, och den härstammar troligen från ön också. Rankorna på Santorini växer i gropar i vulkanaskan för att stå emot de kraftiga vindarna från Egeiska havet. Eftersom vinlusen inte trivs i askrik jord har många rankor inte ympats på amerikanska rotstockar.

Om producenten har jag inte hittat särskilt mycket. Främst på grund av mina eftersatta kunskaper i grekiska som gör att jag inte kan dechiffrera det kyrilliska alfabetet på hemsidan. Viss information ges på engelska och om det vin som jag drack hittar jag den oumbärliga informationen att det är vinifierat på klassiskt vis för vita viner. Och det slår mig att så mycket mer än så behöver jag ju faktiskt inte veta. Viss uppmärksamhet verkar vinet ha rönt i vinkretsar att döma av alla medaljer som erhållits från olika tävlingar, varav två stycken återges på själva flaskan.

Doften är något blommig och innehåller solmogen frukt av meloner och päron med söt ananas och påtaglig citrussyrlighet. Därtill finns något petroleumdestillat av något slag och viss oxidation. Doften är mycket god.

Den skarpa citrussyrligheten återkommer bland smakintrycken. Där finns också aningen mineral, svag oxidation och en fruktkorg med päron och melon. Några bubblor i glasen indikerar att någon slags efterjäsning kan ha skett i flaskan. Det kan också förklara att där finns viss spritsighet. Denna skönhetsfläck förtar inte att vinet är mycket gott. En stabil köprekommendation utfärdas härmed.

Varunummer: 2338
Pris: 99 SEK

2004 Barbaresco Cascina Baricchi

Vid en genomgång av Systembolagets beställningssortiment hittade jag ett erbjudande som hämtat från Danmark. Två flaskor Barbaresco från toppåret 2004 för endast 280 kronor. Var det frågan om ett ohöljt danskt försök att bryta sig in på den svenska marknaden?

1979 bestämde sig Giovanni Simonetta för att köpa mark och göra sitt eget vin. Den första årgången kom tio år senare. Ambitionen hos producenten verkar vara att kombinera traditioner med nymodigheter. Druvorna lakas ur i tio dagar i ståltankar innan en sejour på två år i franska och ungerska 500-litersfat tar vid.

Doften är generös och kanske en aning åt det sötfruktiga hållet med typisk nebbiolofrukt, örtiga körsbär, nypon, tallbarr och nagellack.

Smaken tar vid med söt och solmogen frukt av körsbär, svartvinbär och hallon/jordgubbe. Lägg därtill lakrits, rosor och tjära. Kroppen är förhållandevis fyllig, men ändå slank med avrundade syror och tanniner. Eftersmaken klingar av långsamt.

”Superfynd!!!” skriver jag i protokollet och kastar mig på datorn för att i ett nafs beställa fler flaskor. Det går icke att göra då flaskorna är slut. Vid en kontakt med leverantören visar det sig att erbjudandet var för bra för att vara sant. Tydligen har Systembolaget angivit fel pris i beställningssortimentet. Baricchis Barbaresco kommer lanseras en gång till, men då till ett högre pris. Är det 280 kronor per flaska som gäller vet jag inte om jag är lika intresserad. För de pengarna skulle jag nog ändå vilja ha lite mer elegans och mindre sötfruktighet. En flaska har jag kvar och det skall bli intressant att korka ur den om några år och se vad som hänt.

Fler har provat.

Pris: 280 SEK/två flaskor

onsdag 15 december 2010

2007 Langhe Nebbiolo Pelissero

Tidigare i höstas provade jag en Langhe Nebbiolo från Pelissero ur beställningssortimentet och gjorde några snabba anteckningar. Pelissero äger 20 hektar i trakterna av Barbaresco, vintillverkningen började 1960 och denna Langhe Nebbiolo görs på druvor som inte ingår i Barbarescon eftersom stockarna är för unga.

Doften är tämligen elegant och ren med körsbär, nagellack, lakrits, mörk och bitter choklad samt stendamm. Smaken är slank och elegant med bra Nebbiolofrukt. Därutöver noterar jag körsbär, blodapelsin, mjölkchoklad och stendamm. Det är bett i tanninerna utan att vinet känns kärvt och syrligheten är markerad. Eftersmaken hänger i ett bra tag. Riktigt god noterar jag. Enda invändningen är väl att prislappen inte känns riktigt motiverad. Dock ett vin väl värt att prova.

Varunummer: 73276 
Pris: 176 SEK

2007 Rudera

Rudera har jag flera gånger fått mig rekommenderat av en person vars omdöme jag litar på. Chenin Blanc har ju sitt ursprung i Loiredalen. Numera är det väl många som i större utsträckning förknippar denna druva med Sydafrika, där den även går under namnet Steen.

Doften har en tydlig honungssötma och fatoxidation. Melon, nötter och tropisk frukt kompletterar. Smaken är inte alls i min stil med beska, alkoholhetta och tydlig oxidation. Frukten är honungssöt med citrus och tropisk frukt samt ananas. Det får väl anses vara ett gott vin ur ett opartiskt perspektiv, men jag tycker inte att det känns riktigt balanserat och fräscht.

Det är lätt att hitta både positiva och negativa omdömen på nätet. Det indikerar nog att den som är nyfiken på sydafrikansk Chenin Blanc från Rudera nog därför bör prova och bilda sig en egen uppfattning.

Varunummer: 2237 
Pris: 109 SEK

tisdag 14 december 2010

2006 Ser Lapo Chianti Classico Riserva Mazzei

Ser Lapo Mazzei skulle förmodligen ha försvunnit in i historiens glömska som en tämligen anonym tjänsteman i medeltidens Florens om det inte vore för två saker. För det första var han en mycket nära vän till en viss Francesco di Marco Datini och för det andra lade ett av hans barnbarn grunden till en av Italiens främsta vinproducenter.

Det slumpade sig nämligen så att när Francesco di Marco Datini, mer känd som köpmannen från Prato, dog utan arvingar 1410 bevarades mängder av brev och andra dokument. Därför kan vi än i dag få en fascinerande inblick i näringsliv och privatliv i medeltidens Europa. Det är svårt att i dag slå upp en bok om medeltid eller renässans utan att författaren anger Datiniarkiven som en källa. Som en bonus för den vinintresserade så korresponderade Francesco och Ser Lapo även om vin och vinframställning. Ser Lapo var nämligen mycket intresserad av vin och skaffade sig en egen vingård i Carmignano.

Det är Ser Lapo som i ett brev från 1398 nämner Chianti för första gången som vinregion. Nu tvistar i och för sig di lärde om huruvida Chianti vid denna tid var vitt eller rött.

En intressant detalj är att det ansågs vara utmärkande för riktiga karlar att dricka vita och söta viner. Om kvinnor då drack röda och torra viner förtäljer inte historien…

Ytterligare en intressant detalj är att hygienen vid vinframställningen var ett känt problem. Vinerna förstördes tämligen snabbt. Ser Lapos råd till Francesco var då att tvätta faten med vin innan de fylldes på.

Ser Lapo fick 14 barn, och ett av barnbarnen gifte sig med Piero di Agnolo da Fonterutoli. Familjen Mazzei kom att utmärka sig ännu en gång i vinhistorien. Filippo Mazzei blev bekant med den blivande amerikanska presidenten Thomas Jefferson och åkte över till dennes egendom Monticello i Virginia för att undersöka om det gick att göra vin i USA. Föga förvånande slutade försöket i fiasko. Hade Filippo kunnat ta reda på orsaken hade kanske vinvärldens största katastrof kunnat undvikas och vinlusen fått stanna kvar på andra sidan Atlanten.

Vänskapen mellan Francesco di Marco Datini och Ser Lapo är fascinerande läsning. Passande nog har Mazzei hyllat Ser Lapo genom att sätta hans namn på Chianti som till 90 procent utgörs av Sangiovese och tio procent av Merlot, som fått ett år i franska fat.

I grilloset en vacker junikväll passade jag på att dra mig undan och snabbt plita ned några omedelbara intryck. En tät och dyig doft med dov plommonfrukt med trä och grafit stiger upp ur glaset. Lite viol också kanske.

Smaken fortsätter på samma tema. Tät och drygt medelfyllig med mörka plommon och körsbär samt viss grafitartad mineralitet vandrar tankarna åt Bordeaux till. Strukturen är bra med polerade tanniner. Eftersmaken hänger kvar länge. Kanske inte så ursprungstypisk, men mycket god och ett väldigt gott sällskap till grillat kött. En given köprekommendation utfärdas och vinet går att finna i beställningssortimentet.

Varunummer: 73864
Pris: 189 SEK

måndag 13 december 2010

2008 Gevrey-Chambertin Les Crais Camille Giroud

I helgen som gick provades ännu en bourgogne från stall Camille Giroud. Druvorna som vinet gjorts på kommer från trakterna av Gevrey. Att växtplatsen är utskriven på etiketten betyder inte så mycket. Det finns 69 växtplatser med enbart bystatus i Gevrey. Enligt sakkunniga gäller det att se upp eftersom växtplatserna som ligger långt ned på sluttningen och på fel sida av landsvägen ofta resulterar i mediokra viner som inte lever upp till de stolta anorna på etiketten. En besvikelse ligger sålunda i farans riktning eftersom Les Crais ligger direkt öster om landsvägen. Å andra sidan är det enligt samma sakkunskap viktigt att hålla utkik efter vem som producerat vinet, och då är man väl mer på fast mark antar jag eftersom Camille Giroud har rykte om sig att väsentligt förbättrat kvaliteten på sina viner under senare år.

Doften är bärig, smått godisartad, och bjuder på körsbär, hallonbåtar och några röda bär à la norra Rhône. En aning mandelmassa noterar jag också. Där finns ett rustikt drag som jag närmast vill härleda till det där lagningskitet som man använder för att reparera punkterade cykelslangar. Stendamm, örtighet, viol och eneträ kompletterar en hyggligt komplex doftbild som är god utan att vara överväldigande.

Smaken drar åt det medelfylliga hållet med ungdomlig syrlighet och silkiga tanniner. Det bjuds på hallonbåtar, körsbär, balsamico och mandelmassefatsötma och örtig och stendammig mineralitet.

Mitt intryck är att vinet känns rustikt och hyggligt välmatat i dagsläget. Ståpälsen uteblir dock. Måhända är det att jag kanske saknar lite mer finess. "Close, but no cigar" får bli mitt omdöme.

Varunummer: 94703 
Pris: 325 SEK

söndag 12 december 2010

2008 Volnay Camille Giroud

Det kom flera viner från Camille Giroud tidigare i höstas. Camille Giroud grundades 1865 och hade länge rykte om sig att göra traditionella och rustika viner. 2002 togs företaget över av Ann Colgin och Joe Wender, som tillsammans med David Croix ökade kvaliteten och moderniserade verksamheten. En Volnay från denna producent fick ackompanjera en klassisk Coq au vin på fars dag.

Doften är sirlig och bärig med körsbär och jordgubbe, kräftstjärtar i dillspad, ett stråk av choklad, stendamm samt och örtighet.

Smaken bjuder på en sval och sirlig frukt bestående av körsbär, nypon och jordgubbe med tomatpuré i eftersmaken. Här finns också ett stråk av röd citrus. Trots ungdomen upplever jag inte vinet som särskilt syrligt, utan snarare härligt avrundad och generellt bra balanserat.

Initialt blir bedömningen att det är ett gott vin, men till maten blir det uppenbart att vinet tyvärr är lite för tunt. Eftersom vi snackar Bourgogne så är vinet i förhållande till smakupplevelsen något överprissatt och jag tycker väl inte att det riktigt räcker till för en köprekommendation.

Varunummer: 94702 
Pris: 249 SEK

lördag 11 december 2010

2008 Orballo Albariño

Jag har aldrig varit särskilt snabb i vändningarna när det gäller att hoppa på trender. För några år sedan kom druvan Albariño/Alvarino med hemvist på den iberiska halvön i ropet. Av någon outgrundlig anledning har något vin gjort på denna druva inte konsumerats, såvitt jag kan erinra mig. Men bättre sent än aldrig. I somras kunde jag sålunda bocka av ytterligare en druva.

Doften är god med frisk och söt frukt av päron, melon och citrus som kompletteras av en välgörande mineralitet. Smaken är kruttorr med en söt och frisk frukt av päron, äpple som stramas upp av en grapemineralitet. Sedan finns där även en spritsighet på tungspetsen som gör att vinet fungerar perfekt som en munrensare efter oljiga tapas en varm sommarkväll. Det är kanske lite väl friskt och aningen onyanserat, men gott tyckte jag att det var likväl. Av detta enstaka smakprov kan jag förstå varför Albariño blivit populär. Fler buteljer från dessa trakter av Spanien lär det bli när temperaturen återigen tillåter shorts och att maten konsumeras utomhus. I skrivande stund är det väl en sex månader kvar ungefär.

Varunummer: 2696
Pris: 97 SEK

fredag 10 december 2010

2006 Langhe Bianco Roagna

En varm rekommendation från en bekant väckte min nyfikenhet på en blandning från den i svenska bloggkretsar så omskrivna producenten Roagna som består av 90 procent Chardonnay och tio procent Nebbiolo.

Utseendet är milt sagt uppseendeväckande. Vill man vara snäll så kan man säga att det ser ut som äppelmust. Eller mer rakt på sak, det ser ut som ett urinprov.

Doften är mycket tydligt oxiderad med bokna äpplen. ”Intressant” är mitt första intryck när jag smakar på vinet. Mycket tydligt oxiderat och utan särskilt mycket frukt att tala om, det skulle då vara äpple och nötter.

Jag har svårt att avgöra om vinet är gott eller enbart intressant. Här tror jag att den personliga smaken spelar väldigt stor roll om man tycker om det eller inte. Ett kul provningsvin skulle jag nog beskriva Roagnas Langhe Bianco som hursom.

Varunummer: 73296
Pris: 120 SEK

torsdag 9 december 2010

2008 Roero Arneis Matteo Correggia

Stora variationer i geografi, jordmån och klimat har resulterat i en vildvuxen flora av mer eller mindre kända druvsorter som kultiveras i de italienska vingårdarna. Inemot 400 sorter lär det vara. Vitvinsdruvan Arneis är en av de mindre kända och användes historiskt för att mjuka upp Baroloviner. Denna tradition lever kvar i Roero då det är tillåtet att tillsätta en liten skvätt Arneis i Nebbiolovinerna. I och med att Barolo nuförtiden enbart görs på Nebbiolo minskade intresset av att fortsätta odla Arneis. På 70-talet lär det enbart ha varit två odlare som hade kvar denna druva i vingårdarna. Under 1980-talet växte intresset för Arneis och 2006 hade odlingarna utökats till 600 hektar i Piemonte. Under den geografiska betäckningen Roero görs både vita och röda viner. Av druvor från vinrankor planterade på totalt 425 hektar görs det vita Roero Arneis.

Solmogna päron, äpplen, melon och krusbär med ett uns av honung ringlat över frukten möter näsan. En viss restsötma präglar också smakintrycken. Päronen och kiwi/krusbären är honungssöta och syrligheten är inte särskilt påtaglig. Ett sting av mineral och en citrontvist ser till att det hela inte kantrar, utan helhetsintrycket är synnerligen gott.

När jag hämtade ut detta vin från beställningssortimentet på det lokala bolaget fick jag veta att många flaskor av samma vara expedierats under sommaren. Jag kan förstå varför. Mycket gott noterar jag med tre utropstecken efteråt. Missa inte att prova detta vin. 

Varunummer: 72673 
Pris: 149 SEK

2007 Barbaresco Ca´ du Rabaja

Vin har framställts bland kullarna i Langhe sedan urminnes tider. Namnet Barbaresco lär kunna härledas till latinet och betyder ungefär ”barbarernas skog” eftersom romarna enligt sägnen tvingades ta skydd på Barbarescokullen när lokalbefolkningen inte ville underordna sig det romerska styret. Barbaresco i sin moderna tappning har bara drygt 100 år på nacken och uppstod 1894 när vinbönderna utvecklade sina viner för att ta upp konkurrensen med Barolo nästgårds. Två versioner av Ca´ du Rabajas Barbaresco släpptes i augusti. Jag tog den billigare på en provtur.

Doften är tämligen skir med körsbär och röda bär, stendamm, målarfärgsstick, sur brasved och viol. Munkänslan är ganska lätt men med bra rymd i smaken. Elegant och bra balans med finstämd frukt av violpastiller, hallon/smultron/jordgubbe och körsbär med välgörande kärvhet och pigga syror samt lite russin i avslutet. Intrycket är att producenten velat göra ett behagligt och drickfärdigt vin med modern teknik utan att ge avkall på ursprungskänslan. Jag faller i farstun och köper på mig två flaskor för att se vad som händer med tiden. Den som är mer inkörd på kärva tanninmonster som tarvar lång tid i källaren för full utdelning bör nog leta annorstädes.

Varunummer: 94363
Pris: 285 SEK

onsdag 8 december 2010

2008 Chassagne-Montrachet 1:er Cru En Remilly Bruno Colin

I den uppsjö kokböcker som ges ut så har vi fastnat för Leif Mannerströms Husmanskonst. Bra recept och det har aldrig blivit fel hittills, utan succé varje gång. I helgen gjorde vi en fiskgratäng som blev synnerligen lyckad. Det fick bli en vit Bourgogne från Chassagne-Montrachet till gratängen. Om producenten har jag inte lyckats hitta något på nätet. Den Premier Cru-klassade jordplätten En Remilly ligger till absolut övervägande del i Puligny-Montrachet, men en liten del har hamnat på Chassagnesidan av kommungränsen och har givit druvorna till detta vin. 

Doften är storstilad och elegant på en och samma gång med vaniljparfymerad sötfruktighet, oxidation som drar åt sherryhållet, gråpäron, tropisk frukt, citrus, farinsocker och kola med viss mineralitet och någon slags blommighet. Smaken är elegant och svulstig med tydliga fat. Ur godisskålen plockar jag sådant som kola, kaffe, nötter, gråpäron och piggelin. Intrycket är först åt det medelfylliga hållet innan turboeffekten kickar in mot slutet och eftersmaken drar iväg och sitter i resten av kvällen. Helt fantastiskt vansinnigt gott och balansen är sagolikt bra. Det som imponerar mest är eftersmaken och som nog gör att jag sätter detta vin som den främsta vitvinsupplevelsen hittills. 

Det finns de som uppskattar anemiska viner av exempelvis Riesling som uppfostrats på ståltank. Efter helgens upplevelse måste jag nog ändå sälla mig till det läger som håller Chardonnay som världens främsta druva, och gärna med en rejäl ekplanka därtill.

Pris: 375 SEK

2007 Chateau Chantegrive Blanc

Årgången 2007 lär ha varit en smärre katastrof för den röda sidan i Bordeaux. Jag har själv inte provat något rött från denna årgång, och de löjligt uppdrivna priserna lär inte ändra på den saken. De vita vinerna skall däremot ha haft gynnsamma förutsättningar och när det dyker upp små skvättar på bolaget gäller det att passa på.

På etiketten anges att Chateau Chantegrive framställts på lika stora delar Semillon och Sauvignon Blanc. Vinet har uppfostrats på ekfat i ett och ett halvt år, varav en tredjedel är nya.

Doften är mycket god med tydliga citrustoner och söta grå päron, krusbär och en aning tuttifrutti samt lite nässelblad. Lite ull och bacon anas också i bakgrunden.

Torrt, lätt, friskt och elegant med en underbar balans är det en fröjd att dricka en vacker sommarkväll. Smakpreferenser är alltid individuella, och jag måste tillstå att jag finner vinet aningen för stramt, och att jag gärna hade sett lite mer söt solmogen frukt. Mycket gott är det ändock och väl värt att prova.

Det finns, när detta skrivs, fortfarande några ströflaskor kvar på bolaget.

Varunummer: 96794
Pris: 109 SEK

tisdag 7 december 2010

2005 Chateau Rollan de By

Ett slott från Medoc med rätt årgång på etiketten för rimliga pengar och där det ganska enkelt går att hitta goda vitsord vid en snabb googling går inte att motstå.

Chateau Rollan de By bestod 1989 av två hektar. I dag har egendomen vuxit till 45 hektar och vinproduktionen är mycket ambitiös hela vägen fram till lagringen på nya ekfat i ett år. Eftersom jordmånen på norra halvön i Medoc består av lera i högre utsträckning än längre söderut spelar Merlot ofta en större roll här. Vingården består till 70 procent av Merlot, 20 procent Cabernet Sauvignon och återstoden utgörs av Cabernet Franc och Petit Verdot.

Doften är generös, om än inte så komplex, med toskanska körsbär, kaffe och julkryddor och en aning knallpulver eller salmiak. Smaken präglas även den av körsbär och kaffe i en skönt avrundad stil med förhållandevis få tanniner och en syrlighet som inte är så markerad. Törs jag även nämna en aning julmust? Maffigt och mycket gott är det. Jag har råkat ut för det förut när jag druckit ung Bordeaux, helt plötsligt befinner jag mig i det toskanska kärnlandet. Så här skall ju riktigt god Chianti Classico smaka!

Jag har två flaskor i garderoben som det skall bli mycket intressant att korka ur om några år. För att göra det än intressantare kanske det kan vara värt att köra en blindprovning med Castelli dei Brolio e Fonterutoli också.

2005 Chateau Rollan de By återfinns i beställningssortimentet och är väl värt att prova tycker jag.

Varunummer: 75786
Pris: 299 SEK

måndag 6 december 2010

2005 Taurasi dei Feudi San Gregorio

Jag har inte druckit mycket Taurasi, men de få flaskor som jag provat har sannerligen levererat. Tidigare i höstas tog jag ett exemplar från Feudi San Gregorio på provkörning. Firman grundades 1986 och vinproduktionen framstår som tämligen modern med bland annat 18 månaders uppfostran på franska fat.

Doften leder tankarna till Vino Nobile di Montepulciano med söta körsbär och dova plommon, rökighet, charkuterier och limstift. Intrycket i munnen är fylligt, smått eldigt och varmfruktigt. Söta och solmogna plommon och körsbär samsas med russin och balsamico. Den mörka och fatade stilen med polerade tanniner och den solmogna, aningen brända frukten, känns ganska spansk till karaktären. ”Svingott” utbrister sambon i pur förtjusning och jag känner att ibland är det inte läge att analysera för mycket. Det går säkert att hitta anmärkningar, men de får anstå till en annan gång. Flaskan töms i rask takt och bättre betyg kan väl egentligen inte ett vin få.

Återigen har Taurasi levererat!

Pris: 160 SEK (sedan nedsatt till 128 SEK)

söndag 5 december 2010

2004 Chateau Desmirail

Mycket vatten har runnit under broarna sedan producenterna i Bordeaux klassificerades 1855. Egendomar har styckats och jordplättar har skiftat ägare genom åren. Det finns många som menar att kategoriseringen av vinerna på vänstra stranden i Bordeaux är otidsenlig och främst tjänar som marknadsföringsverktyg. Chateau Desmirail är ett exempel som kan illustrera denna åsikt. Mellan 1938 och 1981 buteljerades nämligen inte några viner under detta slottsnamn. Under denna tid användes druvorna till att framställa viner från Chateau Palmer, som ägde vingårdarna och varumärket, medan Chateau Marquis d´Alesme Becker övertog slottsbyggnaden. 1981 övertogs varumärket Chateau Desmirail och vingårdar av Lucien Lurton. En utbredd åsikt verkar vara att slottet inte lever upp till sin 3:e cru-status.

Jag kunde dock inte motstå att prova en flaska av årgång 2004 som kom i decembersläppet på bolaget.

Ur glaset stiger en inte särdeles generös doftpalett bestående av dov och mörk merlotfruktighet, där plommon och korinter träder fram mot en fond av dyig sjöbotten. Lägg därtill andra godsaker såsom kaffe, cigarr, blod och gräsighet.

Smaken är elegant tillbakalutad och levererar svarta vinbär, plommon, gräsighet, korinter samt en aning röd citrussyrlighet. Kaffe, tobak och blyertspenna noteras också. Kroppen är medelfyllig och vinet är bra balanserat med hyggligt lång eftersmak. Begynnande mognad bidrar till att vinet är behagligt att dricka i dagsläget.

Andelen Merlot har ökat under årens lopp. Trots denna förmodade känslighet för vad marknaden kan tänkas efterfråga så känns vinet som ”old school” med diskret elegans som riktmärke, snarare än effektsökande kraftfullhet.

Gott är det, och vore det inte för prislappen skulle jag nog lägga undan några flaskor. Chateau Desmirail känns ungefär en hundring för dyr i förhållande till vad det levererar.

Varunummer: 94874
Pris: 289 SEK

onsdag 13 oktober 2010

2006 Aglianico del Vulture D´Angelo

En bit in i hålfoten på den italienska stöveln ligger Basilicata och Aglianico del Vulture. Där regerar Aglianicodruvan och appellationen fick DOC-status 1971. D´Angelo har producerat vin i ungefär ett sekel och i dag äger producenten 40 hektar. Enligt etiketten har vinet fått tillbringa 18 månader på fat. 

Doften är dov och djup med plommon, körsbärskärnor, dyig sjöbotten, kryddighet och viss jordighet. Smaken innehåller varm frukt bestående av körsbär, blodapelsin, plommon, kryddighet. Tack vare tiden på fat är syror och tanniner avrundade. Vinet är något slankare än vad jag förväntat mig och jag skulle nästan vilja använda ordet elegant. 

Det är absolut ett gott vin som hade behövt lite mer personlighet för att jag skall tända till på fler cylindrar. Det lämnar inte några bestående intryck. Men sett i förhållande till priset är dock vinet väl värt att prova.

Varunummer: 73693
Pris: 137 SEK

söndag 10 oktober 2010

2008 Chateau de la Malonnière Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie

Vintern 1709 är den enskilt kallaste som någonsin uppmäts i europeisk historia. Standardavvikelsen var hela -3,6 grader för Europa. I Marseille rapporterades om temperaturer på -17,5 grader. Ännu värre var kölden i Ryssland, där standardavvikelsen var hela -7 grader, vilken drabbade den karolinska armén med full kraft och tusentals män frös ihjäl i Ukraina.

Runt om i Frankrike frös mängder av vinstockar sönder denna vinter. De skulle ersättas och så kom det sig att holländarna introducerade den burgundiska druvan Melon de Bourgogne i Loire. Längs med Loirefloden gjorde man söta viner på Chenin Blanc, men holländarna ville ha tämligen neutrala viner för att destillera. I Loire fick den nya druvan namnet Muscadet, vilket lär syfta på doften som ansågs vara myskliknande.

Chateau de la Malonnière produceras i appellationen Muscadet Sèvre-et-Maine som ligger ganska nära atlantkusten vid Nantes.

En specialitet är att Muscadetviner traditionellt buteljeras direkt från faten utan att tappas om och det gör att en del bottensats brukar följa med i flaskan. Denna metod som påminner om Champagnemetoden kallas följaktligen Sur Lie på, vilket också lagts till på etiketten.

Doften är frisk med söt melon, päron, sparris, citrus och viss jordighet jämte någon lätt petroleumartad mineralisk ton. Smaken är lätt, frisk och torr med smak av melon, päron, sparris och citrus och viss mineralitet.

Ett gott och okomplicerat vin med personlighet som jag gillar mycket. Det sitter som en fläskläpp till Moules Marinière och varmrökt lax. Förmodligen fungerar det bra till krabba och andra skaldjur också. En köprekommendation känns mycket välmotiverad.

Varunummer: 2241
Pris: 79 SEK

torsdag 7 oktober 2010

2007 Le Busche bianco IGT

Umani Ronchi har gjort några viner genom åren som fallit mig på läppen, och då vill jag särskilt minnas en Cùmaro Rosso Conero. I höstas kom ett vitt vin från samma firma gjort på hälften Chardonnay och hälften Verdicchio, som verkade rätt häftigt efter att ha fått tillbringa ganska mycket tid på ekfat.

Menyn består av hummer och krabba. Gissa om mungiporna åker upp när vi sticker näsorna i glasen och känner att vinet doftar champagne! En härligt fet, brödig och nötig doft. Jag tycker att det kan vara svårt att urskilja tydliga fruktintryck i så här pass fatade viner, men jag skulle nog luta åt något åt äpplehållet. Och så finns där honungssötma också, liksom kryddighet, smörkola och tuttifrutti. Vilken doft.

Smaken är också den häftig med en krämig, sherryartad smak med söt frukt, nötter, smörkola och kaffe med väl avrundad syrlighet och rejäl fyllighet. Här har vi inte att göra med en blyg viol. Häftigt, kraftigt och godisgott. Den som är på jakt efter elegans och finstämda intryck bör leta någon annanstans. Vansinnigt gott och bör inte missas!

Numera återfinns Le Busche i beställningssortimentet.

Varunummer: 73146
Pris: 122 SEK

onsdag 6 oktober 2010

2006 Barbaresco Canova

Det är alltid roligt när man får lära sig något nytt. Innan jag tog reda på mer om Ressias framställning av sin Barbaresco hade jag inte en aning om att ekfat kan framställas av olika slags ekar här i Europa. Jag trodde att vinproducenter använder sig av antingen europeisk skogsek (Quercus robur) eller amerikansk ek (Quercus alba).

Ressia har bland annat använt sig av 500-liters fat av trä från Allier gjorda på trä från bergek (Quercus Petraea eller Quercus Sessiflora). Och när jag läser på lite så visar det sig att ”franska fat” i vinsammanhang betyder att faten kan vara gjorda på antingen skogsek eller bergek eftersom de två arterna ofta återfinns sida vid sida i de franska skogarna.

Bergeken, till skillnad från den vanliga eken, särskiljs genom att ekollonen växer direkt på grenarna. Eftersom bergeken trivs på magrare jordar och växer långsammare tenderar strukturen att bli tätare än i skogseken. Det verkar inte vara så att de två ekarterna ger några avgörande skillnader i smak.

Ofta gillar vinproducenter att skriva ut från vilken skog som träet till ekfaten hämtats från. Alliers, Nevers och Tronçais är de mest kända. Men eftersom det framförallt är strukturen på träet och rostningen som avgör vilken karaktären på vinet anser många att det är tämligen ointressant från vilken skog faten härstammar från. Ytterligare ett skäl till att bortse från den geografiska ursprungsbetäckningen på fat är att detta är en helt oreglerad marknad… Om inte tunnbindaren på frivillig väg certifierar ursprunget så går det faktiskt inte att veta om ett fat framställts av ek från Ryssland eller Ungern. Eftersom det är stora skillnader i pris beroende på var träet härstammar från, och den franska ekproduktionen inte räcker för att stilla efterfrågan, fuskas det naturligtvis.

Azienda Agricola Ressia har pysslat med jordbruk sedan början av 1900-talet för att sedan 1997 huvudsakligen ägna sig åt vin. Ambitionerna är högt ställda vad gäller miljömedvetenhet och kvalitet i vingårdar och källare.

Doften är tämligen komplex med en dov och en aningen söt fruktighet där jag urskiljer körsbär, plommon, tobak, viol, läder, nagellack, stendamm och viss kryddighet. Något svårdefinierbart som påminner om mentol eller tallträ hittar jag också bland doftintrycken.

Tanninerna är sandiga och med viss rivighet. Syrligheten är även den markerad. Sambon tycker att vinet är ”ofärdigt”, och jag kan inte annat än att hålla med. Några år i ryggläge kommer sannolikt göra vinet mer lättillgängligt. Bland smakintrycken hittar jag körsbär, balsamico, mentol och fat. Eftersmaken är långdragen med torkad frukt och läder. Fantastiskt gott är det och jag beställer fler flaskor. Köprekommendation utfärdas härmed!

Varunummer: 88757 
Pris: 291 SEK

tisdag 5 oktober 2010

2005 Barolo Virna

När jag en vacker sommardag med glatt humör åkte till det lokala bolaget för att hämta ut en barolo från den utmärkta årgången 2004 visade det sig att det var en 2005:a i stället, eftersom bolagets hemsida i vanlig ordning inte stämde. Jag valde att svälja förtreten och pröva lyckan. Vinet har gjorts av Virna som ägs av familjen Borgogno. Producenten äger ungefär åtta hektar runt om i Barolo.

Måhända var doftsinnet avtrubbat efter det att Webern gått igång. Doften upplevde jag som knuten och intrycken flyktiga. Intressant var den likväl med nagellack, Aladdinlådans körsbärspralin, tjärved, mjölkchoklad och jordgubbe.

Smaken av körsbär, jordgubbe, svart te, lakrits och mintchocko inneslöts i en robust struktur av äppelskrottiga tanniner och polerade syror, och det hela klingade av långsamt.

Till de grillade ankbrösten fungerade denna Barolo väldigt bra efter en stunds luftning. Men det var inte tillräckligt bra för att jag skulle köpa fler flaskor eftersom helhetsintrycket var lite väl anonymt. 

Varunummer: 85732
Pris: 289 SEK

måndag 4 oktober 2010

2007 Beaune Coucherias Premier Cru Domaine Pierre Labet

Exkursionen i Bourgogne fortsätter med ännu ett vin från trakterna av Beaune. Denna gång ligger premier cru-läget ungefär i mitten av Beauneappellationen, och högst upp i sluttningen.

Doften är lovande. Körsbär, jordgubbe, hallon och mineralitet med viss köttighet och något parfymerat inslag samt eneträ. Intrycket i munnen är något av en överraskning då vinet är hyggligt kralligt jämfört med vad jag är van vid. Körsbär, hallonbåtar, lakrits, rökighet och mineral känns ganska ursprungstypiskt. Balansen är god och bra med tryck initialt, vilket tyvärr inte följs upp i avslutet som känns lite korthugget. Gott är det, och det är inte utan att jag är lite sugen på att köpa ett par flaskor för att se om vinet kan utvecklas med några års lagring. Fast det vete katten om den korta eftersmaken kommer åtgärdas med tiden.

Varunummer: 95873
Pris: 328 SEK

lördag 2 oktober 2010

2009 Domaine Pré Baron Touraine

Detta vita vin från Loire fick flera goda vitsord vid lanseringen. I förstone gick även jag i gång. Doft och smak är tät, frisk och sötfruktig med kiwi/krusbär, fräsch limesyrlighet och kroppen tämligen fyllig. Men efterhand blir upplevelsen väl enahanda och det känns som om Sauvignon blanc-karaktären tillsats på kemisk väg.

Här har vi att göra med ett maxat vin som är som skapt för provningar där det nog slår ut mycket annat på ren kraft. I längden är det dock ohållbart och en utmärkt läxa i behovet av att läsa vinskribenters genomgångar av nyheter i sortimentet med hälsosam skepsis. 

Varunummer: 2712
Pris: 89 SEK

fredag 1 oktober 2010

2006 Gevrey-Chambertin Les Corvées Domaine Tortochot

I Sverige eller Storbritannien hade Domaine Tortochot haft en sammanhängande plätt någonstans runt byn. Men eftersom vinproducenterna i Bourgogne, liksom övriga sektorer av det agrara Frankrike, undvikit de jordreformer som enligt vedertagen ekonomisk historia ligger till grund för industrialisering och marknadsekonomi har följaktligen Domaine Tortochot några spridda täppor spridda runt om i trakten. Les Corvées är en byappellation, tämligen mitt i Gevrey-Chambertin, som ligger nedanför de mer namnkunniga plättarna längre upp i sluttningen. Framställningen av vin går mot att vara ekologisk och producenten betraktar sig som traditionell.

En skir och bärig doft med hallon och jordgubbe samt några frostnupna röda bär, som kompletteras med stendamm och nagellack, träder fram efter hand. Om man doftar länge träder en antydan till fat fram också. Så långt tämligen pinottypisk.

Smaken är slank men med bra rymd. Bärigheten med hallon och jordgubbe, som innehåller ett stråk av sylt, får en karaktäristisk pinottypicitet med lakrits och stendamm. Balansen är bra och eftersmaken är lång. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av att vinet känns en aning vattnigt. Lite mer tryck i smaken hade varit önskvärt. Men då misstänker jag å andra sidan att det inte hade varit ett byvin och prislappen väsentligt högre. Sammantaget är det ett gott vin som jag avstår från att köpa fler flaskor av. Jakten på goda och köpvärda viner från denna del av Frankrike fortsätter.

Varunummer: 75558
Pris: 317 SEK

torsdag 30 september 2010

2008 Pouilly-Fumé ”En Travertin” Henri Bourgeois

Sommaren som aldrig ville ta slut fortsatte med mer vitt från Loire. I anteckningarna återfinner jag denna pärla som tyvärr ej verkar finnas kvar i beställningssortimentet.

En kraftig och fruktig doft med kiwi/krusbär, sparrisspad, citrus, ylle och mineral med en gnutta honung ger ett väldigt gott första intryck. Smaken är inte dålig den heller, med kraft och pigg syrlighet som inramning levereras en fruktkorg med kiwi/krusbär, citrus och grapebeska samt mineralitet. Frisk, fräsch och mycket god skrev jag ned. Till fisken fungerade det alldeles utmärkt och jag kommer nog hugga en flaska om jag återfinner den i systembolagets rullor.

onsdag 29 september 2010

2004 Barolo Serralunga Paolo Manzone

Mot slutet av veckan i trakterna av Ystad provas en Barolo från vad som anses vara ett mycket bra år. Medan entrecôten gick klart på grillen korkade jag upp vinet och tecknade ned några snabba intryck.

En distinkt och pulvrig doft av Ekströms nyponsoppa ger ett särpräglat intryck innan körsbär, lakrits och torkad frukt växer fram. Där finns också något inslag från växtriket som växer i ett torrt klimat, om det nu kan vara lavendel, rosmarin eller timjan vill jag låta vara osagt. Hur som helst, doften är god.

Det första intrycket i munnen är att här har vi att göra med ett matkrävande vin. Syrligheten är pigg och kärvheten påtaglig. Körsbär, Läkerol och torkad frukt klingar av långsamt och med viss alkoholhetta. Trots att kroppen är knappt medelfyllig är det bra rymd i smaken och totalintrycket är mycket behagligt. Mycket god noterade jag och beställde ett par flaskor så fort jag kom hem.

Varunummer: 72280
Pris: 289 SEK

tisdag 28 september 2010

2006 Seigneurs d´Aiguilhe

En entrecôte på grillen en vacker sommarkväll i trakterna av Ystad fick sällskap av en Bordeaux från högra stranden.

Chateau d´Aiguilhe är en av flera egendomar runt om Bordeaux som ägs av Stephan von Neipperg. Appellationen är det inte fullt så kända Côtes de Castillon. 80 procent av vingårdarna är planterade med Merlot och återstoden utgörs av Cabernet Franc. Seigneurs d´Aiguilhe är andravinet från slottet.

Doften är rödbärssyrlig med plommon och korinter, järn och blod samt lite dyig sjöbotten. Ett milt stjälkigt inslag drar ner intrycket. Smaken upplevde jag som spetsig och diskantig med pigg syrlighet och en aning bränd bitterhet. Plommon korinter och körsbär med fat som rundar av. Ung, syrlig, sträv och med viss grön bitterhet.

Det låter värre än vad det är. Förvisso fungerar det hyggligt till maten. Men några fler flaskor blir det inte och jag kan inte rekommendera detta vin.

Varunummer: 75189
Pris: 139 SEK

måndag 27 september 2010

2004 Piccini Villa al Cortile Brunello di Montalcino

En brunello för hyggliga pengar fick följa med i vinlådan till trakterna av Ystad. Det var inte läge för utförliga anteckningar när barndomskamraten med fru och barn hälsade på.

Färgen var på burgundiskt vis tämligen ljus och vacker med inslag av tegel.

Doften var i förstone ganska knuten, om än ursprungstypisk med körsbär, plommon och torkad frukt samt svart te. Smaken var medelfyllig, kanske en aning för lätt, och läskande kärv med körsbär, torkad frukt och svart te som klingade av långsamt.

Av bifallet runt middagsbordet att döma så var det ett gott vin. Själv noterade jag mycket gott. Kanske rent av läge att stoppa undan ett par flaskor.

Varunummer: 89303
Pris: 239 SEK

fredag 24 september 2010

2006 Château de Fesles Chenin Sec La Chapelle

Jag kan inte på rak arm påminna mig om när jag drack ett vin gjort på Chenin Blanc senast. En flaska vitt från Loire gjord på denna druva fick följa med i den medhavda lådan med viner som skulle avnjutas under vår sommarvecka i trakterna av Ystad. Druvorna har plockats i två omgångar och vinet har sedan fått tillbringa ett år på fat. Jisses vad bra det funkade till den varmrökta laxen, som en dag fick sällskap av en bit rökt smörfisk (tydligen heter det Escolar egentligen).

Eftersom sambon fullkomligt avskyr halvtorra viner (vilket för övrigt avspeglas i denna blogg) blev hon nervös när jag inte kunde ge ett entydigt besked om vad ”sec” på etiketten betydde. Sambon provade misstänksamt vinet och avkunnade domen, det var tillräckligt torrt.

Doften är fet, blommig och oljig med fläder, ananas i sockerlag, söta päron och skiffer samt fatoxidation à la tuttifrutti.

Smaken är sötfruktig med fläder, päron och honungsmelon. Sött men ändå torrt. Syrligheten är nedtonad och eftersmaken är lång med tuttifrutti och fatvanilj.

Mycket god med tre utropstecken plitar jag ned i min lilla svarta anteckningsbok.

Varunummer: 83221
Pris: 172 SEK

torsdag 23 september 2010

2008 Bourgogne Cuvée Saint-Vincent Vincent Girardin

En sommarvecka i juli förlades till trakterna av Ystad. Vädret var fantastiskt och utsikten från den hyrda Skånegården över de böljande åkrarna ned mot det perfekt tempererade havet var minst sagt hänförande. Under veckan konsumerades en hel del varmrökt lax och först ut i vinkavalkaden kom en vit Bourgogne från Vincent Girardin.

Jag hade nog förväntat mig lite fatrondör i doften. Men i stället kom en tämligen ren och frisk doft av söta gråpäron, lite citrus och mineralig beska. Viss smörighet anades också. Smaken innehöll likaså gråpäron och citrus med lång grapefruktig eftersmak. ”Inte så mycket fat” noterade jag, men det kanske säger mer om mina förväntningar snarare än vinets karaktär. Balansen var mycket bra med en fräsch, om än avrundad, syrlighet. Ett gott vin som förtjänar att provas.

Varunummer: 86890
Pris: 179 SEK

onsdag 22 september 2010

2008 Sancerre Les Baronnes Henri Bourgeois

Samtidigt som kronprinsessan färdades i kortege genom stadens gator med sin prins efter vigseln lade jag en röding på grillen och korkade upp en kyld Sancerre från bolagets ordinarie sortiment. Det visade sig sedan att bröllopsparet med gäster följde i våra spår och fick röding med örttäcke som sköljdes ned med en Sancerre Les Pierris 2008 Domaine Roger Champault. Hur den smakade vet jag inte.

Vår Sancerre, även den från 2008, hade en frisk och god doft med päron, melon, citrus, nässlor, sparris och flintig mineralitet. Smaken var lite oväntat åt det tyngre hållet med aningen fatfetma, päron, melon, nässlor och viss mineralitet och lite beska i eftersmaken.

Mycket god skrev jag i anteckningsboken.

Varunummer: 32253
Pris: 165 SEK

söndag 29 augusti 2010

2004 Chateau Picque Caillou

Chateau Picque Caillou ligger i Pessac Leognan i Graves nära det mer namnkunniga Chateau Haut Brion. Tydligen var Napoleon förtjust i vinet. Enligt uppgifter på nätet lär Chateau Picque Caillou bestå ungefär till 45 procent av Cabernet Sauvignon och 45 procent Merlot med tio procent Cabernet Franc. För några år sedan provade jag årgång 2000 med ganska så lyckat resultat. Mitt vaga minne är att doften var fenomenal och att smaken kanske inte var lika framträdande. Det är därför med viss förväntan som korköppnaren en vacker sommarkväll arbetar sig ned i korken, i en version från årgång 2004.

Doften är mycket god och jag upplever jag vinet som tydligt merlotdominerad. Lite söt, dov och ganska tät med svartvinbär, plommon, sjöbotten, kaffe, rökiga charkuterier och avslutningsvis även lite julkryddighet. Något surkörsbär poppar också upp.

Smaken är åt det fylligare hållet som väl får sägas vara à la mode numera i Bordeaux. Varmfruktig med svartvinbär, plommon, surkörsbär och grafit som balanserats väl och med en antydan till fat.

Även denna årgång upplever jag som starkare på doftsidan. Smaken lever inte riktigt upp till de mycket lovande doftintrycken.

En god bruksbordeaux för i sammanhanget hyggligt rimliga pengar. Den som köpte några flaskor under tiden som vinet fanns i beställningssortimentet kommer antagligen att bli rikligare belönad längre fram.

Varunummer: N/A
Pris: 199 SEK

torsdag 26 augusti 2010

2008 Chateau Haut Mayne

Tyvärr verkar slottsägarna i Bordeaux återigen nuförtiden främst ägna sig åt att testa gränserna för konsumenternas tålamod och betalningsvilja. Återigen skriver jag eftersom det inte är något nytt fenomen. Redan 1677 skrev filosofen John Locke om britternas dårskap när de köpte Medocviner till vilket pris som helst. Inflaterade priser och spruckna bubblor har ju förekommit både under 70- och 90-talen. Så det är väl dags att luta sig tillbaka och invänta mer normala tider, alternativt om jag av någon i dagsläget oförutsedd händelse skulle bli ekonomiskt oberoende och inte behöver bry mig om sådana futiliteter som vad ett vin kostar.

Skall man se positivt på situationen så verkar prisutvecklingen inte omfatta de vita vinerna. Så möjligtvis kanske det är dags att byta färg. 

En av alla dessa vackra dagar som passerade i somras provade jag en flaska vitt från Graves. Jag har för mig att anledningen var att det låg fisk på grillen.

Chateau Haut Mayne görs på 77 procent Sémillon, 19 procent Sauvignon blanc och fyra procent Muscadelle. Varken Muscatdruvor eller Muscadet är relaterade till Muscadelle. Det är bara snarlika namn.

Doften är fräsch, frisk och fruktig med krusbär, päron och melon. Här har väl fat använts också av doften att döma. Krusbär, Piggelinpäron och melon med viss blommighet och fat återfinns i smaken i en bra balanserad och ganska fyllig kropp. Mycket gott är det och jag rekommenderar definitivt köp. En stilla undran är om det rent av är läge att köpa ett par flaskor och lägga undan för att se vad som händer med lite lagring?

Varunummer: 95601 
Pris: 120 SEK

söndag 22 augusti 2010

2002 Beaune Premier Cru Boucherottes

Systembolagets sortimentspolicy verka utgå från att svensken inte gillar färdiglagrade viner från välkända appellationer för högst rimliga pengar. Så när mitt-i-augusti-släppet bjöd på bourgogneviner från början av 2000-talet och till och med 1900-talet släppte jag alla hämningar och ängsliga sneglingar på poängtabeller och shoppade loss. Allt för att uppmuntra monopolet till att fortsätta på den inslagna vägen. Förhoppningsvis gick signalen fram…

Maison Louis Jadot är en storhet i Bourgogne som har över 150 viner i portföljen. I går kväll fick det bli ett av deras viner som görs på druvor från en plätt som heter Les Boucherottes. Den ligger i den södra delen av Beaune mot gränsen till Pommard. På andra sidan kommungränsen fortsätter vingården under samma namn. Så det går följaktligen att dricka vin både från Beaune och Pommard med vingårdsbetäckningen Les boucherottes på etiketten. I det stadium där jag befinner mig nu i utforskandet av Bourgogne känns det inte som att det spelar någon som helst roll. Men jag är säker på att jag någon gång i framtiden kommer tycka att det är all skillnad i världen.

Flaskan är från 2002 också. Ett mycket bra år i Bourgogne efter vad jag kan läsa mig till. Dags att skrida till verket och korka ur.

Doften är i förstone inte särdeles generös. Röda bär, hallon och ett nagellackstick som drar åt Anton Berg-marsipan. Och så körsbär. Men inte de där italienska surkörsbären, utan något mer söta. Någon slags ros har nästlat sig in bland bären också. Samt mineral à la stendamm.

Sval frukt med hallon och slånbär i en hyggligt fyllig kropp noterar jag efter en stunds sippande. Balansen är riktigt bra med pigg syrlighet, polerade och mjuka tanniner samt en jämn intensitet genom hela registret innan det hela klingar av långsamt. Det är inte så att jorden skälver, men riktigt gott är det.

Varunummer: 94469 
Pris: 305 SEK

lördag 21 augusti 2010

2005 Chateau Vignelaure

Det är inte ofta viner från Provence hamnar i inköpskorgen. Kan på rak arm faktiskt inte påminna mig om en enda gång. Men i vilket fall så hamnade Chateau Vignelaure där i ett infall av spontanitet. Enligt leverantören har egendomen en svensk ägare, Bengt Sundström. Systembolaget uppger att vinet innehåller 70 procent Cabernet Sauvignon, 25 procent Syrah och fem procent Grenache.

En intressant och tydlig doft av tapenade ger personlighet jämte svartvinbär, plommon, charkuterier och rökighet. Smaken går ungefär på samma tema med svartvinbär och plommon. Kärvheten är angenäm och syrligheten läskande med bra balans och elegans. Och så är det mer åt det slanka hållet, medelfylligt ungefär, vilket jag är svag för. Med tanke på ursprunget hade jag nog förväntat mig lite mer tryck och lite mindre elegans. Till egentillverkade hamburgare som grillades på webern satt det som en smäck. Jag tycker nog att det är värt att köpa och prova, men det lämnade inte något bestående minne.

Varunummer: 95624 
Pris: 199 SEK

fredag 20 augusti 2010

2006 Castello di Brolio

Så kom den då, tidigare i våras. Efterlängtad sedan länge då flera årgångar genererat mycket njutning. Skulle den senaste årgången av Castello di Brolio motsvara de högt ställda förväntningarna?

Upphälld i glaset noterar jag med tillfredställelse att färgen är mörk och tät, vilket indikerar att allt är som det skall.

Vid den första sniffen anar jag dock oråd. Lite ogeneröst och närmast tråkigt. Visst, där finns körsbären och kaffetonerna från faten. Lite läder och rökighet också. Men inte alls samma kraft som jag vant mig vid.

Smakintrycken är också lite nedtonade jämfört med tidigare erfarenheter. Kärva körsbär, kaffe och kola innan lite snipig lingonsyrlighet avslutar det hela. Bra balans, med inte fullt så tuffa tanniner som förväntas kunde, och en pigg syrlighet. Det samlade intrycket är att denna upplaga av Castello di Brolio känns lite nedtonad och kanske mer Bordeauxlik, men ändock tråkigare.

Visst är det ett mycket gott vin, men lite besviken är jag allt. I min bok når denna årgång inte upp till 2000, 2001 eller 2004. Jag passar och inväntar nästa årgång.

Varunummer: 96567
Pris: 309 SEK

torsdag 19 augusti 2010

2000 Brunello di Montalcino Fossacolle

För fem år sedan botaniserade jag bland Brunellovinerna i provningsmaskinen på enoteket i Greve. Vinnaren fick följa med mig hem till Sverige. I somras bestämde jag mig för att dra korken ur flaskan och se hur min gamle favorit utvecklats med tio år på nacken.

I början av 1980-talet fick de nuvarande ägarna till Fossacolle köpa loss marken och 1984 planterades de första brunellovinstockarna. 2002 släpptes de första Brunellovinerna från årgången 1997 ut på marknaden.

Eftersom både doft och smak formligen skriker merlot undrar jag om Fossacolle måhända varit en av de egendomar runt Montalcino som använt förbjudna druvor. Dov, murrig och jordig doft med plommon och kanske lite korinter signalerar inte Toscana för mig. Förvisso finns surkörsbären där också. Rökt medwurst och nagellack hittar jag också i doften. Dov plommonfrukt och korinter återfinns bland smakintrycken, och därtill torkad frukt som ett kvitto på de tio år som gått sedan druvorna skördades. Körsbär och blodapelsin noterar jag också efterhand. Tidens tand har också slipat ned tanninerna och syrligheten till en behaglig nivå. Tyvärr stör viss alkoholhetta.

Ett gott vin, maffigt och med tryck i, men det saknar typicitet och komplexitet. Det vill säga inte på långa vägar när värt de 35 euro som det kostade på plats en gång i tiden. Jag kan inte komma från misstanken att producenten i allt för stor utsträckning sneglat på vad som går hem i USA, som ju är Brunellovinernas största exportmarknad.

Till sist får jag nog också konstatera att jag fått ett kvitto på att mina smakpreferenser ändrats under de fem år som gått sedan inköpet.

onsdag 18 augusti 2010

2007 Domaine des Croix Beaune

Tidigare i år provade jag med mycket lyckat resultat en Beaune Premier Cru från Domaine des Croix. Därför blev jag nyfiken på om husets instegsmodell från Beaune förmådde leverera hyggligt mycket upplevelse för pengarna. 

Förväntningarna justeras tämligen omgående ned till en hälsosam nivå. Vinet är nämligen så tunt i färgen att det utan problem går att läsa kvällens tv-tablå om den läggs under karaffen. 
Doften är milt sagt diskret med körsbär och hallontoner samt mineralitet. Smaken är slank, närmast tunn, med körsbär och mineralitet. Lite märkligt är att initialt upplevs vinet som tunt, även så i mittenpartiet, för att sedan stegras i intensitet i avslutet där viss fatkola ansluter. Syrligheten är ungdomligt påtaglig, om än ej störande. Till mat fungerar det dåligt trots försök med milda rätter av kalv och kyckling. 

En utbredd och återkommande visdom är att det går många dåliga eller mediokra viner på varje stort vin från Bourgogne. Jag har fått någon anledning att betvivla detta. Min rekommendation är att lägga pengarna på något annat.

Varunummer: 73747
Pris: 249 SEK

tisdag 17 augusti 2010

2009 Menetou Salon Joseph Mellot Les Thureaux

Det händer att en flaska vitt måste införskaffas i all hast utan möjlighet till närmare konsultationer. Därför plockades en flaska från Loire i all hast ned från hyllan och fick följa med hem. Detta utslag av impulsivitet visade sig vara riktigt lyckat.

Enligt hemsidan så har Maison Joseph Mellot en bakgrund inom vinproduktion som sträcker sig femhundra år tillbaka i tiden. En förfader skall ha hjälpt självaste solkungen Ludvig XIV med att välja vin. I sortimentet finns viner från namnkunniga appellationer såsom Pouilly-Fumé och Sancerre. Och så har vi detta vin från det mindre välkända Menetou-Salon, där druvan heter Sauvignon blanc.

Doften är nästan ett kondensat av den friska och spirande klorofyllfyllda vårgrönskan. Krusbär och nässelblad ger fräschör och söta päron rundar av doftintrycken. Smaken är läskande och mycket god med småsöta päron och krusbär som balanseras av ett uns mineraler och pigg syrlighet. Vilket underbart bersåvin. Ett mycket gott vin som med lätthet får en köprekommendation. 

Det stora slaget inom vitvinsvärlden verkar stå mellan Chardonnay och Riesling. Men jag börjar mer och mer luta åt att Sauvignon Blanc är min favorit.

Varunummer: 5334 
Pris: 99 SEK

söndag 15 augusti 2010

2004 Campogiovanni Brunello di Montalcino San Felice

Begäret efter en Brunello sätter in och jag inventerar Systembolagets beställningssortiment. San Felice i hjärtat av Chianti Classico är en mycket gammal producent som numera ingår i den tyska försäkringsjätten Allianz. Verksamheten har utvidgats till Maremma och Montalcino. Campogiovanni införskaffades på 80-talet och 14 hektar av totalt 65 planterades med Brunellorankor mellan 1976 och 1988 för att möta världens efterfrågan på viner från Montalcino. Vinet lagras på stora botti i 36 månader.

Doften är intressant pulverartad och rökig med gummi, läder, viol, kaffe och surbrasved. Det är ett italienskt vin från toskanska kärnlandet så självfallet finns där även körsbär. Och plommon. Det toskanska formuläret bockas av i raskt takt även i munnen med körsbär, jämte plommon och fat. En bitterhet som påminner om grape eller blodapelsin känns läskande i början, men stör mig allt mer efterhand. Vinet är slankt, väl balanserat och behagligt medelfylligt med bra rymd i smaken och en eftersmak som klingar av långsamt. Det är gott, men elementet av bitter citrusfrukt och kanske lite för mycket stram elegans som ger ett lite återhållsamt intryck gör att jag avstår från att köpa fler flaskor.

Varunummer: 73516
Pris: 299 SEK