tisdag 30 december 2008

Chateau Cantemerle 2004

Nyfikenheten tog överhanden och så åkte korken ur flaskan till en av 2004:orna från Bordeaux. Chateau Cantemerle kom sist i klassificeringen av producenterna i Bordeaux 1855. Slottets trista renommé som producent av lätta och ointressanta viner har hängt med in i våra dagar. Men trots det kunde jag inte förra året låta bli att köpa en låda på tilbud i Danmark. Klassad bordeaux för väl under 200 kronor flaskan är svårt att låta bli. Som tur är har jag två vänner, mr O. och mr T., som med visst lirkande köper in sig i "fynden" från Danmark så att jag slipper stå risken för att sitta med en hel låda i fall det inte var så bra.

Chateau Cantemerle gör vin på 87 hectar planterad med 50 procent cabernet sauvignon, 40 procent merlot och fem procent vardera av petit verdot och cabernet franc. Vinet läggs på barriquer i 12 månader, varav hälften av faten är nya, och sedan läggs de på fat i ytterligare fyra månader efter blandning. Årsproduktionen är 560 000 flaskor. Om jag förstod franskan rätt på hemsidan så utgjorde förstavinet 60 procent av produktionen 2004, och 68 procent av den slutliga blandningen detta år utgjordes av cabernet sauvignon.

När jag häller vinet i karaffen ett par timmar innan den tänkta konsumeringen registrerar mina doftsinnen inte något. What so ever. Vinet verkar stendött. Jag har varit med om att unga viner inte är så generösa i sin ungdom, men det här är ju löjligt. Efter att i desperation ha rullat runt vinet i någon halvminut i karaffen så kan jag svagt registrera någon sorts röd frukt och lite mocka. Butiken är stängd och en viss oro infinner sig.

En och en halv timme senare händer det desto mer. Inte allt för generösa dofter av skinnsoffa på något kemiskt sätt (tänk Chesterfieldsoffa), mockakaffe, plommon, tobak, läder, lakrits och blyerts poppar upp. Två timmar efter karaffering doftar det nymalet kaffe i kök och vardagsrum! Häftigt.

Om doftintrycken är flerfaldiga om än på ett ogeneröst sätt så är smaken än mer ogenerös. I munnen är vinet halvfylligt och slankt på ett sätt som jag föreställer mig forna tiders claret var. Svart vinbär och plommon med grafit och äpple. Syror och strävhet är påtagliga men inte störande. Eftersmaken är god, men lite kort.

Dag 2 har doftintrycken lugnat sig och är mer fylliga med murrighet och tydliga svarta vinbär och tobak. Den första dagens kafferosteri har till stor del försvunnit. Även smakintrycken är bättre och fylligare med mer generositet. Det blev helt klart bättre med ett dygns luftning.

Att dricka en så här ung bordeaux får nog sättas upp erfarenhetskontot, ty upplevelsen är inte mycket att skriva hem om. Gott, men inte mer. Till en paj gjord på kalkonrester fungerar vinet förvånansvärt bra som matvin. Till och med L. tycker att det är gott. Men det oundvikliga slutomdömet kan bara bli ett i dagsläget: göm och glöm!

En reflektion man kan göra är vad bordeauxviner får poäng för när de provas en primeur? Det kan ju uppenbarligen inte vara dagstillståndet som bedöms.

Inga kommentarer: